|
|
Medier, IKT og Læring / Media, ICT and Learning
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Tid/ Time | Författare/ Author | Kommentator/ Commentator |
| 9.00-9.10 | Introducing the workshop and its participants |
|
| 9.10-9.40 | Erstad, Gilje, de Lange |
Leena Rantala |
| 9.40-10.10 | Reijo Kupiainen |
Dan Åkerlund |
| 10.10-10.40 | Anne Mette Bjorgen | Lasse Högberg |
| 10.40-11.00! | Kaffepaus/ Coffee break |
|
| 11.00-11.30 | Brit Svoen |
Niina Uusitalo |
| 11.30-12.00 | Håvard Skaar | Anne Mette Bjorgen |
| 12.00-12.30 | Högberg & Forsling |
Klaus Thestrup |
| 12.30-13.30 | Lunch | |
| 13.30-14.00 | Niina Uusitalo | Heidi Philipsen |
| 14.00-14.30 | Klaus Thestrup | Karin Forsling |
| 14.30-15.00 | Heidi Philipsen | Sirkku Kotilainen |
| Tid/ Time |
Författare/ Author | Kommentator/ Commentator |
| 9.00-9.30 | Rantala, Kotilainen |
Ola Erstad |
| 9.30-10.00 | Pauliina Lehtonen |
Lisa Öhman-Gullberg |
| 10.00-10.30 | Leena Ripatti-Torniainen | Lisbeth Frolunde |
| 10.30-11.00 | Kaffepaus/ Coffee break |
|
| 11.00-11.45 | Frolunde et al. | Reijo Kupiainen |
| 11.45-12.15 | Dan Åkerlund |
Brit Svoen |
| 12.15-12.30 | Conclusions and future planning |
|
Digital production in Media education - perspectives and
implications
Ola Erstad, Øystein Gilje, Thomas de Lange
Institute for Educational Research, Oslo
During the last years, user trends concerning different kinds of media has changed (Livingstone 2002). Especially, the change from user consuming mainstream professional content, to the production of non-professional content on the Internet is striking (Buckingham and Willett 2006, Lankshear & Knobel 2007). With good access to digital technology at home and in schools in Nordic countries (SINTEF 2007) the focus have to be changed from discussions concerning the digital divide to new perspectives on ‘the digital production divide’ (Nathan et al 2006, Tapscott & Williams 2006). A fruitful approach within media theories for investigating these practices blurs the borders between being a media consumer and media producer. The aim of this paper is two-folded. In the first part of the paper we discuss approaches and different categories for a better understanding of the agent and the media-text in the participatory re-mixing culture (Svoen 2007, Jenkins 2006). In the end of the paper we will discuss the characteristics of this digital production process. The data to be analyzed is a large survey on Norwegian media education students (to be launched nationally in June 2007). The main findings in this survey will be presented and discussed within the perspectives on the new ‘digital production divide’.
Media literacy as a focal practice
Mr. Reijo Kupiainen
Department of Journalism and Mass Communication, University of Tampere
Media environments and popular culture challenge our media practices and differentiate media use and literacy. In a theoretical framework of new literacy studies has been talked about an out-of-school literacies, which is different than literacies in school. In a case of children and youth it will be a problem if these two “cultures” does not come across. Key question in school education is how these informal out-of-school literacies can be seen and accepted in formal education. One way to think about these “two cultures” is to consider so called third space, where children can write out their own popular cultural meanings and experiences. This requires a new concept of media literacy in a new context. My proposal is to outline media literacy as a focal practice. The concept of focality comes from philosopher Albert Borgmann, who defines a focal practice as the resolute and regular dedication to a focal thing. It sponsors discipline and skill which are exercised in a unity of achievement and enjoyment, of mind and body in a social union. In my dissertation (2005) I have named this as an ethical challenge for media education. We need a concept of literacy which supports selfhood and enhances social, bodily and practical capabilities, which enables to recognition of own experience, and expression of the self by utilizing media and popular cultural meaning potentials.
Ungdomsskoleelevers
utvikling av digital kompetanse i spenningsfeltet mellom fritid og skole
Anne Mette
Bjørgren
Avdeling for helse- og sosialfag, Høgskolen i Lillehammer
I mitt ph.d. prosjekt skal jeg belyse hvordan skolens kunnskapskultur utfordres av elevenes digitale kompetanser. Hvordan opplever ungdomsskoleelever at skolen anerkjenner og bruker den digitale kompetansen de bringer med seg fra bruk av digitale kommunikasjonsverktøy på fritiden? Det er først og fremst utenfor klasserommet de unge utvikler handlingskompetanse, læring og danning gjennom sine medieerfaringer, noe som utfordrer skolens rolle knyttet til kvalifisering og danning. Vi kan på mange måter hevde at det eksisterer et spenningsforhold mellom fritid og skole som to ulike læringsarenaer. Den norske skolereformen er ment å ruste skolen for å møte disse utfordringene, og begrepet digital kompetanse er blitt et nøkkelbegrep og et sentralt nytt kunnskapsområde. Begrepet er imidlertid komplekst og sammensatt. Her vil jeg problematisere begrepet digital kompetanse med bakgrunn i en analyse av spenningsforholdet mellom skole og fritid. Jeg vil argumentere for en bred forståelse av begrepet, med utgangspunkt i literacyforskningen og i et sosiokulturelt syn på læring (Buckingham 2003, Barton 2006). Jeg vil også presentere utkast til mitt forskningsdesign.
Læringsressurser i TV og nye
medier: Divergerende mønstre
Brit Svoen
Høgskolen i Lillehammer
While schools, like most educational institutions, not have been a driving force in the development of visual media technology (as opposed to the military and entertainment industry), these organisations have in no way been uninfluenced by the changing media landscape over the last 100 years. Still, media resources other than printed have (of many reasons) had a rather peripheral position in education. Outside school, however, we have over the last decades seen a rather dramatic change in how media have become a natural and almost ubiquitous part of people’s lives, both at home, at work and in public spaces. Not least young people utilize media, and in particular visual and social media, in a variety of ways - including as means in their homework. Newer media technologies share a digital platform (media convergence) and have evolved in two key forms, known as representational and communication technologies. This paper investigates which implications media convergence and new technologies have on production of educational film by analyzing three cases. These derive from television, are all aimed for children and young people, and operate in the zone between the school and the domestic sphere by being tools for homework help or information retrieving.
Consumption and learning on the Internet
- Classmates
presenting themselves on two different websites
Håvard Skaar
Oslo University College
The paper examines the ways a group of 11-12 years old classmates present themselves on two different websites. Their use of a non-commercial website called Elogg.no is compared to their use of a commercial website called Piczo.com. Elogg is a learning platform developed for use in schools, while Piczo is a so-called social networking site, hosting millions of homepages for children and adolescents world wide. The analysis focuses on how Elogg and Piczo respectively allow and encourage the pupils to present themselves through their preferences and interests as consumers. The pupils’ own writing is compared to their use of brands, video-clips, pictures, animations and soundtracks, which are integrated in a commercially infused structure on the Internet. Such structures link the profit generated from advertisement to some kind of cultural expression, e.g. a video clip or an animated figure, ready to be consumed and /or imported to the user’s own pages. The resistance involved in the pupils’ coding and fabrication of their own signs and pages is compared to the attraction and easiness in the use of such commercially delivered pages and ready-made signs. The differences in use are conceptualized in a framework developed in the tradition of social semiotics. A close examination of the ways in which the pupils combine the use of commercially ready-made signs with their own writing opens for further theoretical developments within this framework. This gives grounds for a consideration of what the pupils learn by the use of their Elogg and Piczo pages.
Estetiska
lärprocesser och mediepedagogik inom lärarutbildningen
Lasse Högberg & Karin Forsling
Karlstads universitet
I vårt paper vill vi belysa hur undervisning inom området medier, estetik och IKT kan bidra till att fördjupa och problematisera synen på lärande. Förmåga att kunna skapa sammanhang där lärandet äger rum i såväl dess bokstavliga som bildliga mening, synliggörs bland annat i och genom arbete med medier och dess olika uttrycksformer. Den estetiska dimensionen i lärande kontexter är oftast en bortglömd och osynliggjord drivkraft i vad som kan beskrivas som traditionsbundna kunskapande sammanhang. Skolans ämnestraditioner hänvisar estetikfrågor till specialämnen som bild, musik, drama etc. och riskerar att osynliggöra den estetiska dimension som finns i allt kunskapande och samhällsliv. Frågor som handlar om meningsskapande och värdegrund inbegriper också de en estetisk dimension. Medier formulerar i olika uttrycksformer frågor kring såväl meningsfullhet som estetik. Mötet mellan skolans formella lärande och mediers informella lärande ställer frågor till blivande pedagoger men också till lärarutbildare. Vilka utmaningar ställer mediers formspråk till oss i framtida utbildningar? Hur ska man i formella sammanhang möta den reella kompetens som unga studenter har beträffande medieanvändning utan att stänga dörren till skolans koder och sammanhang beskrivna som tradition? I våra påbörjade studier kan vi se att studenters möte och arbete med olika estetiska uttrycksformer skapar ett personligt engagemang och utvecklar en narrativ kompetens som delar i en kommande yrkesroll som pedagog. Utgångspunkt för våra reflektioner är en kurs inom lärarutbildningens Allmänna utbildningsområde, 'Människans kulturella och estetiska uttryck' som samtliga studenter och blivande pedagoger vid lärarutbildningen i Karlstads universitet genomgår. Kursen är en 10- poängskurs och kan beskrivas som en kurs där process samverkar med resultat och synliggörs i skapande och reflekterande situationer. Några nyckelbegrepp i kursen handlar om en ökad förståelse för text – ett vidgat textbegrepp, estetiska lärprocesser, reflektion , subjektivitet och mediering.
Media education as a technology of
citizenship
Niina Uusitalo
University of Tampere
Media education has in recent years become a major instrument of citizenship education, at least in politico-administrative and educational discourses. Media literacy is seen as a skill that is required of empowered and active citizens in information societies or mediated societies. Media education hasn't yet been studied critically as a tool of citizenship education. In my doctoral project I study media education as a technology of citizenship on three levels: in Finnish politico-administrative texts, in a media oriented high school and in young citizens' discourses. Technologies of citizenship can be discourses, programmes or projects aimed to create a certain type of ideal citizenship. This process is of course laden with interests. In the paper to be presented I will discuss media education from the point of view of power. As a technology of citizenship media education is aimed at empowering people into active citizenship but at the same time many aspects of ideal citizenship are set in the process. Defining which skills are important for full-fledged citizenship is a process of inclusion and exclusion. Some types of citizenship and some types of citizens are seen as inadequate measured against the picture of ideal citizenship. This paradox of empowering is the essential theme of my paper.
Kulturel
mediepædagogik? Åbning mod et nyt felt
Klaus Thestrup
Institut for Informations- og medievidenskab, Aarhus
Universitet
Jeg skal igennem et ph.d.-projekt udvikle en model for, hvordan børns medieleg kan blive en strategi i mediepædagogik. Igennem flere feltarbejder skal jeg etablere et uformelt læringsrum, hvor pædagoger og lærere i fællesskab med børn eksperimenterer med medier og IKT og hvor børns legekultur bliver en afgørende drivkraft. Perspektivet er, at børn derved kan blive kompetente medborgere i et globaliseret mediesamfund. Børns medieleg er som analytisk begreb og pædagogisk strategi et relativt nyt område indenfor medieforskning og mediepædagogik. Indtil videre definerer jeg på baggrund af forskning, udviklingsarbejder og dokumentation i Danmark medieleg som børns dynamiske bevægelse mellem fire positioner: Børn, der bruger fortællinger og dramaturgier som råstof for nye lege; børn, der leger foran medier som computerspillet; børn, der leger med teknologi som kameraet og endelig børn, der leger inde i eller gennem medier som internettet. Men begrebet er langtfra færdigt, så det bliver en vigtig del af projektet at undersøge medieleg og sætte det i en pædagogisk kontekst. Konkret handler det første feltarbejde om, at børn fra to børnehaveklasser får adgang til at prøve bluescreen-teknologi på CAVI, Center for Avanceret Visualiering og Interaktion, hvor det store blå studie laves om til en legeplads og et laboratorium. Jeg vil præsentere erfaringer herfra og mine overvejelser om nødvendigheden af at gå på tværs af studier i børn og medier, diskussioner om mediepædagogik og forestillinger om den teknologiske udvikling for at kunne udvikle forskningsmetoderne og i sidste ende en kulturel mediepædagogik.
Behjælpelige begrænsninger - i kreative medie processer
Adjunkt Heidi
Philipsen
Syddansk Universitet, Danmark
Mit paper udgør et kapitel i min kommende bog Spilleregler i en kreativ medie proces. Bogen er baseret på empiri fra henholdsvis Den Danske Filmskole, instruktørerne Lars von Trier og Jørgen Leth samt et reklamebureau (endnu anonymt). Tesen, jeg efterprøver ud fra denne empiri, er, at spilleregler virker kreativitetsinitierende i en kreativ proces, som pågår i tilblivelsen af f.eks. en (reklame)film. Min forskning viser, at kunstnerisk frihed skabes via begrænsning af frihed. Jeg anvender det didaktiske begreb ’Scaffolding’ (Wood, Bruner & Roos, Vygotsky) i arbejdet med mine cases. Psykologen Barry Schwartz anskueliggør i sin forskning, at stor valgfrihed fungerer som, det han kalder for, et ’tyranni’ for det almindelige moderne menneske. For filmkunstneren er dette radikaliseret betragteligt, idet han ikke alene skal træffe dagligdags valg, men også mange kunstneriske valg, som forventes at bringe hans film i innovative og originale retninger, hvilket afstedkommer stor præstationsangst. Scaffolding i kreative processer kan imidlertid give redskaber til at mindske angsten og åbne for kreativiteten. Vi så det illustreret med Lars von Triers Dogme-projekt. Men mit paper handler om andet og mere end Dogme-trenden. Det går bagved filmkunstnerens mange facetterede skabelsesprocesser og stiller en teori op om skabelsesbetingelser. I teoretiseringen af min empiri anvender jeg foruden de oven for nævnte teoretikere også Schön (Den reflekterende praktike) samt Bolter og Grusin (Remediatio). Fra sidstnævnte henter jeg begreberne ’hypermediacy’ og ’immediacy’ i en undersøgelse af, om det giver mening at arbejde med, at, hvad jeg vil kalde for hypermedieret læring skaber en slags umiddelbarhed (immediacy) i en skabelsesproces. Dette vil jeg gerne diskutere med arbejdsgruppen ved Nordisk Mediekonference 2007.
Civic Media Education Online
Ms. Sirkku Kotilainen, Research Centre for Contemporary Culture University
of Jyväskylä & Ms. Leena Rantala Researcher, Department of Education, University of Tampere
Media as one empowering technology in the information society makes a challenge for civic education: the civic agent needs skills and knowledge about how media works, how can I participate, and also willingness and braveness to engage in civic culture, even in publicity. In Finland the question of civic engagement is especially interesting due to the view that historically the concept of citizen refers rather to cultural than to political actor. During the past two years, we have implemented an evaluative case study on a youth civic website “Vaikuttamo”. This site has been integrated to the local schooling and youth work in a Finnish small town for several years, with the aim of enhancing youth civic engagement. We have conducted a survey among the young (N=521) and a mobile picture experiment with a group of 14-15 years old students. The roles of the teachers, youth work and local media have been studied with interviews. We argue that supporting young people's civic engagement should be linked into the experiential and communal settings online. Such civic media education can engage the young with real-life issues by giving them a voice in the local publicity through online journalism and discussion. In the Vaikuttamo project, with the cooperation of schools there has been a sustained development instead of one-time user involvement on the website. We suggest that empowering the young in the contemporary civic cultures could be a mission also for youth work and even mainstream media.
Social media vs. social action –
the role of ICT in citizen participation
Pauliina Lehtonen
University of Tampere,
Department of Journalism and Mass Communication
The paper approaches the theme of media, ICT and learning from the perspective of developing citizen skills or citizen competence. More often than not for instance media literacy or media education is connected to learning processes of children or young people whereas attention is not so often paid on the participation competences of citizens in general. In the paper I take a look on empirical cases in which the ICT has been regarded as a potential tool for strenghtening civic skills of ordinary people. The example cases frame also the development of citizenship from previously passive role of consumers or receivers into more active, independent actors in society. The paper presents some preliminary findings from social media projects that have utilised ICT in the participation of local communities and citizen groups. As a comparison I introduce a case in which social action was initiated more on the basis of a living community than producing user-generated content on the Internet. The paper bases on my PhD study which addresses the potential of the ICT, especially the Internet as an arena for civic innovativeness and citizen-oriented publicness.
Journalism as critical adult
education
Leena Ripatti-Torniainen
University of Jyväskylä,
Department of Communication
In this article I conceptualize ways, in which Finnish newspaper journalism can offer possibilities and support for adults’ democracy learning from perspectives of critical and radical adult education. As a hypothesis and a tentative theoretical ground for my dissertation, I introduce three different spaces of informal education: analytic, participatory, and dialogic journalism.From these three categories, analytic journalism is nearest to the conventional idea of societal journalism. Analytic journalism can support and encourage deliberation and critical thinking by offering contexts, explanations, analyses, and future estimates of the news issues. Participatory journalism, instead, can strengthen the status and conscience of citizens as a relevant political force and create alternative political publicities. Finally, dialogic journalism can practice and cherish the atmosphere of tolerance and preparedness for mutual agreement despite differences of opinion.
Multimodala
perspektiv på barns och ungdomars filmproduktion - fyra nordiska studier om lärande i arbete med
film
Lisbeth Frølunde; Oystein Gilje; Fredrik Lindstrand;
Lisa Öhman-Gullberg
Stockholm Institute of Education
Digitala medier har kommit att bli en allt viktigare del i unga människors liv. Merparten av den forskning som idag finns tillgänglig kring ungdomar och media utgår från ett receptionsbetonat perspektiv, där ungdomar i första hand betraktas som mottagare och konsumenter. Med den utveckling som följt av de digitala mediernas inträde kan vi idag se ett växande behov av forskning kring lärande och meningsskapande utifrån produktionsrelaterade perspektiv (jfr Burn & Parker, 2001; 2003; Lindstrand, 2006; Öhman-Gullberg, 2006). Med utgångs¬punkt i multimodal (Kress & van Leeuwen, 2001), socialsemiotisk (Hodge & Kress, 1988; van Leeuwen, 2005) och sociokulturell teori (Säljö, 2005) önskar vi i denna presentation rikta fokus mot frågor kring lärande i ungdomars arbete med egna filmer. Vårt perspektiv kan sägas inbegripa en syn på individen som aktiv teckenskapare, situerad i ett socialt sammanhang. Vi kommunicerar och skapar mening genom användandet av de olika kulturella, sociala och semiotiska resurser som är tillgängliga för oss i det aktuella sammanhanget. Detta synsätt får konsekvenser för hur vi kan betrakta lärande inom olika typer av sammanhang. Mening och betydelse blir en process av val, förhandlingar och transformationer motiverade av barn och ungdomars egna intresse och lärandets kontext (Kress, 2003; Jewitt, 2006). I vår presentation utgår vi - och hämtar exempel - från fyra aktuella nordiska studier som på olika sätt närmar sig dessa frågor utifrån ett multimodalt perspektiv.
Webbtidningar,
bloggar, poddradio och wikier i klassrummen.
Dan Åkerlund
MKV - Karlstads universitet
Under de senaste fem sex åren har vi i de nordiska länderna sett en närmast osannolik utveckling av ungas användning av Internet. Från att bara enstaka tekniskt intresserade unga använde nätet för kommunikation och publicering runt millennieskiftet är det idag nästan omöjligt att hitta en femtonåring utan fast uppkoppling till nätet från sitt sovrum och med hela sitt kontaktnät baserat på MSN och olika ungdomsgårdar på nätet. Samtidigt skapar den här utvecklingen relativt få positiva avtryck i skolans värld. Medan ungdomarna ägnar mer och mer tid till kommunikation och publicering på nätet tycks oftast skolan stå handfallen och mer se fenomenet som ett problem. De lärare som ändå tagit till sig den nya tekniken, framför allt genom att starta skolwebbtidningar, kan vittna om både stora pedagogiska och kommunikativa framgångar men också relativt stora organisatoriska problem. De studier jag genomfört de senaste åren visar att de starka skolwebbtidningarna och de mest lyckade projekten är de som kan kombinera marknadsföring av tidningen, både har ungdomar och vuxna som skribenter och i första hand skriver om allt som den naturliga publiken för tidningen vill veta. Vid konferensen kommer jag att exemplifiera olika former av marknadsföring och olika pedagogiska modeller för hur man kan kombinera nätpublicering med skolarbete och hur man kan utnyttja elevernas intresse för publicering i skolarbetet (skriven text, bilder, video och radio). Många frågor återstår ändå och jag hoppas att kunna fördjupa mina studier i ämnet under de kommande åren. Hur skall vi kunna se och förstå den drivkraft som unga har till nätkommunikation och hur skall vi kunna involvera och kunna ta vara på denna resurs inom skolan? Leder ett eget skrivande i en skolwebbtidning till ett ökat kritiskt tänkande, till ökad språklig förmåga, till en fördjupad demokratisyn och till mer aktiva mediekonsumenter? Kan man involvera alla i detta arbete? Kan alla ämnen involveras? Tar detta arbete tid från annat viktigt skolarbete?
Alle opfordres til at bidrage med papers til workshoppen om Medier, IKT og Læring - tidligere kaldet Mediepædagogik. Papers skal relatere sig til forskning i formel og uformel læring og undervisning om og med medier og IKT i bredeste forstand. Medlemmer af Nordic Network for ICT, Media & Learning er baggrundsgruppe for workshoppen (se www.nniml.net ). Netværket/workshoppen er interesseret i at undersøge og diskutere nye metodologiske, teoretiske, pædagogisk-didaktiske og/eller designorienterede tilgange til brugen og konceptualiseringen af medier, IKT og læring. Målet er at komme på øjenhøjde med krydsfeltet for digitale medier, teknologier og genrer knyttet til en aktuel og fremtidig samfundsudvikling. Vi ønsker at skabe et åbent rum - en workshop - hvor man kan reflektere over, udfordre og potentielt ændre eksisterende demarkationslinjer mellem allerede etablerede institutionaliserede forskningsdiscipliner, såsom mediepædagogik, medieundervisning, studier om børn, unge og medier, fagdidaktiske studier, multimodale studier, it-didaktik, didaktisk design og e-læring. Det implicitte spørgsmål er om disse forskningsdiscipliner fortsat skal lukke sig om sig selv, eller om de har brug for og implicit søger et nyt overordnet paraplybegreb som kan skabe større klarhed og rammesætte fremtidige forsknings- og udviklingsstrategier. Der er mulighed for både traditionelle og utraditionelle paper-præsentationsformer af cirka 20 minutters varighed plus 10 minutters feedback.
The workshop Media, ICT and Learning invites for participants and papers working with research issues and projects concerned with formal and informal teaching and learning about and with media and ICT. Members of the newly established Nordic Network for ICT, Media and Learning (established in 2005, see www.nniml.net ) back up the workshop. The network holds more than 40 members in all Nordic countries that all seek to explore and discuss new methodological, theoretical, educational and/or otherwise design-oriented approaches in relation to the use and conceptualisation of media, ICT and learning - reflecting new developments in society, including the continuous invention of new digital media, technologies, and genres. The workshop wishes to reflect on, test and potentially reconfigure already established demarcation lines between well-known institutionalised research disciplines, such as media pedagogy, media literacy, studies in children, youth and media, subject-related didactics/curriculum studies, multimodal studies, ICT pedagogy, didactic design, and e-learning. Implicitly, the workshop suggests that these disciplines are on the pursuit of a new umbrella notion that will help them clarify and envision future research and development strategies. We encourage both traditional and untraditional paper presentations, which may last up to twenty minutes followed by ten minutes' feedback.